Intervju: Från kärnkraftsmotstånd till ekopragmatism

Inför årsdagen av olyckan i Tjornobyl – kärnkraftens mest kända men minst förstådda tragedi – träffar vi Serhii Kurykin, tidigare ledare för kärnkraftsmotståndet och nu grundare av WePlanet Ukraina.

Serhii Kurykin reflekterar över Tjornobyl, förändring och Ukrainas framtid

Serhii Kurykin är en ukrainsk miljöledare och tidigare minister för ekologi och naturresurser. Han är medgrundare av miljöorganisationen Gröna världen och Ukrainas gröna parti, och har tjänstgjort som parlamentsledamot, ledamot i Europarådets parlamentariska församling och senare som vice miljöminister. I dag är han frilansrådgivare inom miljöpolitik och medgrundare av WePlanet Ukraina.

WePlanet: Serhii, den här månaden är det årsdagen av katastrofen i Tjornobyl. Du bevittnade den på nära håll i Kyiv. Kan du ta oss tillbaka till det ögonblicket?

Serhii Kurykin: Det är något man aldrig glömmer. Till en början rådde tystnad. Absolut tystnad från myndigheternas sida. Det dröjde två dagar innan regeringen erkände – i tre vaga meningar – att en "olycka" hade inträffat. Inga detaljer. Ingen egentlig varning. I stället för fakta fick vi rykten. I stället för skydd fick vi panik. Folk flydde från Kyiv, med rätta, eftersom strålningsnivåerna hade stigit kraftigt. Bara vinden räddade oss från något ännu värre. Men regeringen brydde sig mer om hur allt framstod. De tvingade fram en storslagen demonstration den 1 maj. Jag såg det med egna ögon – tusentals människor som ovetandes paraderade under ett radioaktivt moln.

WePlanet: Du beskriver Tjornobyl inte bara som en teknisk katastrof, utan som en politisk.

Serhii Kurykin: Absolut. Tjornobyl krossade illusionerna om Gorbatjovs "glasnost och perestrojka". Det visade att systemets verkliga instinkter — trots reformretoriken — var hemlighållande, förnekelse och kontroll. Det avslöjade hur försumbart människors liv ansågs vara för att upprätthålla en fasad av styrka. Explosionen släppte inte bara ut radioaktiva partiklar – den utlöste också ett djupt misstroende som bidrog till att driva på Ukrainas strävan mot självständighet.

WePlanet: Hur påverkade katastrofen ditt eget engagemang?

Serhii Kurykin: Tjornobyl var katalysatorn. År 1987 grundade vi den ukrainska miljöorganisationen "Zelenyj Svit" – Gröna världen. Det var den första officiellt registrerade rikstäckande miljöorganisationen. Den blev en paraplyorganisation för dussintals mindre grupper engagerade i miljömässig och demokratisk förändring. Senare, år 1990, grundade några av oss Ukrainas gröna parti. Men i grunden handlade det inte bara om miljö. Det handlade om demokrati. Om sanning. Den sovjetiska regeringens hantering av Tjornobyl lärde oss: ekologisk säkerhet och politisk frihet går inte att skilja åt.

WePlanet: Efter en så genomgripande upplevelse – vad fick dig att ompröva din syn på kärnkraft?

Serhii Kurykin: Livet har ett sätt att förvåna en. Knappt tjugo år efter katastrofen ombads jag att leda det rådgivande rådet vid statens kärnkraftsregleringskommitté. Det är ett frivilligt organ bestående av frivilligorganisationer och oberoende experter. Dess syfte är att öka transparensen i kärnkraftsregleringen. När jag tillträdde bar jag med mig alla mina gamla fördomar. För mig – liksom för många miljöaktivister – var kärnkraftsmotståndet nästan heligt. Jag förväntade mig ständiga konflikter med kärnkraftsetablissemanget. Men i stället hände något annat.

WePlanet: Vad upptäckte du?

Serhii Kurykin: Först och främst: människorna. Det finns inga "tillfälliga" yrkespersoner inom kärnkraftsområdet. De som arbetar där är enastående välutbildade, ytterst hängivna och fullt medvetna om det enorma ansvar de bär. Annars överlever man inte i den branschen. För det andra: systemen. När kärnkraftverk byggs och drivs på rätt sätt är de anmärkningsvärt säkra. Den ordinarie driften är uppbyggd kring förebyggande åtgärder. Ständig vaksamhet är en del av vardagen på ett kärnkraftverk. Reaktorn i Tjornobyl, RBMK-1000, var djupt bristfällig, delvis eftersom den var dubbelanvändbar: konstruerad för både civila och militära ändamål. Moderna reaktorer är annorlunda. Lärdomar har dragits.

WePlanet: Hur utvecklades din syn efter de åren av arbete inifrån systemet?

Serhii Kurykin: Fem år i det rådgivande rådet förändrade mig i grunden. Jag insåg att ett kategoriskt avvisande av kärnkraft inte skyddar miljön – det riskerar den. Min resa var naturligtvis personlig. Men det ukrainska samhället förändrades också. Vi avskaffade moratoriet mot nya kärnkraftverk 1993. Vi stängde de kvarvarande reaktorerna i Tjornobyl år 2000. Och vi inledde ett nära samarbete med västerländska partner för att återuppbygga förtroendet och höja standarderna. Ukrainas kärnkraftssektor blev något annat – något bättre.

WePlanet: Hur ser Ukraina på kärnkraft i dag?

Serhii Kurykin: Kärnkraft är en grundpelare i vår energiberedskap. Vår energistrategi fram till 2035 siktar på en 50/50-mix mellan kärnkraft och förnybar energi. Det säger en del om hur långt vi kommit. Ukrainare har levt igenom krig, strömavbrott och ryska robotanfall. De förstår – på ett smärtsamt sätt – värdet av tillförlitlig, koldioxidsnål el. Kärnkraft tolereras inte längre bara, den stöds, för att den är nödvändig.

WePlanet: Finns det fortfarande utmaningar för kärnkraften i Ukraina?

Serhii Kurykin: Absolut. De stora frågorna i dag handlar om hur vi går vidare, inte om vi bör göra det. Hur kan vi använda utbränt kärnbränsle mer effektivt? Hur kan vi minska vattenförbrukningen vid anläggningarna? Hur ska vi integrera ny teknik som små modulära reaktorer? Och hur säkerställer vi att kärnkraft kompletterar förnybar energi snarare än konkurrerar med den? Ett EU-medlemskap kommer att öppna dörrar till samarbete, finansiering och innovation. Tillsammans med Europa kan Ukraina bygga en tryggare och renare framtid.

WePlanet: Du nämnde en annan sorts rädsla nu, inte för tekniken, utan för kriget.

Serhii Kurykin: Ja. I dag handlar inte vår rädsla för kärnkraft om reaktorsäkerhet. Den handlar om ryska robotar. Om terrorism. Ett enda angrepp mot ett kärnkraftverk skulle kunna få katastrofala följder. Men det är inte ett argument mot kärnkraft – det är ett argument mot krig. Det påminner oss om att det verkliga hotet inte är tekniken. Det är våldet, hemlighållandet och tyrannin – samma krafter som skapade Tjornobyl.

WePlanet: Serhii, din resa från kärnkraftsaktivism till ekopragmatism är mäktig. Vad skulle du vilja säga till unga miljöaktivister i dag?

Serhii Kurykin: Jag skulle säga till dem: Var inte rädda för att förändras. Var lojal mot sanningen, inte mot slagord. Lita på vetenskapen. Se på verkliga risker, verkliga fördelar och verkliga möjligheter. Och glöm aldrig – om vi vill ha en trygg och blomstrande planet behöver vi alla tillgängliga verktyg. Inklusive kärnkraft.

Intervjun är en översättning av en tidigare intervju, gjord 2025, inför årsdagen av Tjornobyl-olyckan.