Ökat välstånd behöver inte belasta planeten

Idén om frikoppling är en grundpelare i ekomodernismen. Den innebär att det är möjligt att separera ökat mänskligt välstånd från en ökande förbrukning av naturresurser och påverkan på planeten. Den ekonomiska aktiviteten kan öka, samtidigt som avtrycket vi lämnar på vår planet och på de naturresurser, ekosystem och miljöer vi utnyttjar minskar.

Picture

Det här är en tanke som av många upplevs som kontraintuitiv. Vi är vana vid att betrakta ekonomisk tillväxt, befolkningsökning och ökad konsumtion som företeelser som har en närmast direkt koppling till negativ miljöpåverkan. Vi förknippar dem med ökande användning av fysiska resurser. Många uppfattar därför frikopplingen som en utopi, då de menar att rikare liv för människor alltid innebär en ökad belastning på planeten.

Ekomodernismen menar att det inte måste vara så. Ekonomisk tillväxt kan visserligen – så som den mäts – bestå i en ohållbar ökning av uttaget av resurser. Men den har oftare sitt ursprung i en effektivare resursanvändning. Förmågan att göra saker smartare är grunden för ett ökat välstånd. Teknisk utveckling och effektiviseringar leder till att allt större värden kan skapas ur de resurser vi använder. Den delen av tillväxten, den som sker utan att uttaget av resurser ökar och utan att påverkan på miljön blir större, det vill säga genom frikoppling, är både möjlig och ett omistligt verktyg i kampen mot miljöproblemen. Förbättringarna blir också bestående då tillväxten är hållbar. Det finns gott om exempel som visar hur vi historiskt har minskat resursanvändningen samtidigt som välståndet ökat kraftigt.

Utvecklingen inom jordbruket är ett viktigt exempel. Under årtusenden var produktionen av mat starkt förknippad både med en ökande markanvändning och med ökande behov av arbetskraft. Så sent som i början av 1950-talet arbetade över 800 000 svenskar i jordbruket. Den odlade arealen i Sverige var över 3,5 miljoner hektar. Idag odlas drygt 2,5 miljoner hektar av drygt 150 000 personer, men trots det är avkastningen högre. Som exempel produceras idag tre gånger mer vete per hektar än i början av 1950-talet. Förklaringen är utveckling och innovation inom allt från växtförädling till maskiner och konstgödsel. Idag arbetar bara runt två procent av befolkningen i jordbruket. Stora grupper kan nu istället ägna sig åt annat. Det har gjort samhället rikare.

Skiftet inom jordbruket har både inneburit att en växande befolkning kunnat födas och att markanvändningen har förändrats, exempelvis genom att skogsarealen har ökat. Dessutom har utvecklingen inneburit att urbaniseringen och förtätningen kunnat förstärkas. Det ekologiska fotavtrycket av liv i täta städer är mindre än på landsbygden tack vare de små avstånden, samordnade transporter, energisnålt boende och en stor andel tjänster i konsumtionen. Därmed har urbaniseringen inneburit att människans avtryck är mindre än det annars skulle ha varit. Vi behöver inte längre ta allt mer jord och allt mer arbetskraft i anspråk för att producera mat.

Picture

En dematerialisering av ekonomin

Under de senaste decennierna har frikopplingen börjat bli tydlig inom allt fler områden. Studier av resursanvändningen i den amerikanska ekonomin visar att 36 av 100 undersökta fysiska råvaror passerade sin topp i absoluta tal före 2010. Användningen har sedan dess minskat trots att både ekonomin och befolkningen fortsatt växa. Ytterligare 53 råvaror hade passerat toppen i relativa termer, det vill säga att ekonomin växte snabbare än resursanvändningen. En liknande studie för Storbritannien kom till samma slutsats: användningen av allt från vatten till byggnadsmaterial och papper har passerat toppen och börjat minska, trots att ekonomin fortsatt växa. Även länder som Tyskland, Frankrike och Italien uppvisar generellt utplanande eller minskande konsumtion av metaller, kemikalier och gödsel.

Den ekonomiska tillväxten och klimatfrågan

Ett annat viktigt exempel på frikoppling är kopplingen mellan ekonomisk tillväxt på samhällsnivå och klimatutsläpp. Delar av den traditionella miljörörelsen menar att förbränningen av fossila bränslen skulle vara kopplad till den ekonomiska tillväxten och att det därför skulle vara omöjligt att lösa klimatfrågan utan att stoppa den ekonomiska utvecklingen, eller att det till och med skulle krävas en ekonomisk återgång.

Picture