Ekomodernismen är ett förhållningssätt som innebär att man förlitar sig på vetenskaplig kunskap för att hitta de bästa sätten att stödja både miljöns och människans välbefinnande. Det ekomodernistiska perspektivet innefattar ett pragmatiskt perspektiv på användning och utveckling av ny teknik, ett fokus på att skapa beteendemässiga och samhälleliga förändringar, och etablering av lagstiftningsmässiga eller ekonomiska regleringar på nationell och internationell nivå.
Matproduktionen är grunden för människans välbefinnande. Det är en resurskrävande verksamhet som oundvikligen inkräktar på naturliga livsmiljöer. Vi måste därför hitta sätt att ordna matproduktionen som säkerställer tillgång till näring för alla, samtidigt som vi möjliggör samexistens med en blomstrande naturlig värld.
HABITATFÖRSTÖRELSE OCH KLIMATFÖRÄNDRING
Två av de största hoten mot miljön idag är hotade naturliga livsmiljöer och klimatförändringar. Jordbruket har spelat störst roll för det förstnämnda: under de senaste århundradena har vi tagit upp 50% av planetens beboeliga yta för jordbruk. Detta kan kontrasteras med mängden yta som används för bebyggelse, inklusive städer, byar, vägar och annan mänsklig infrastruktur, som tillsammans tar upp endast 1% av den beboeliga marken (med prognoser för 1-3% vid år 2100).
Även om nästan hälften av planetens landekosystem fortfarande påverkats i liten grad av människan, är områden med mycket låg mänsklig påverkan mestadels kalla och torra miljöer. Uppskattningar pekar på att så lite som 3% av världens landyta utgör det man skulle kunna kalla verkligt intakta ekosystem med stora, oförändrade livsmiljöer, utan artförlust eller minskning av populationer. Jordbruk är en dominerande del av mänsklighetens miljöavtryck och ett bidragande hot för 24 000 av de totalt 28 000 hotade arter i IUCN:s röda lista.
Förutom effekterna på biologisk mångfald bidrar jordbruket också till klimatförändringarna. Energisektorn är den största utsläppskällan (73%), men jordbruket uppskattas ansvara för cirka 18% av mänsklighetens växthusgasutsläpp. Räknar man med effekterna från boskap, markanvändning, sädesproduktion och de relaterade försörjningskedjorna, stiger uppskattningarna av livsmedelssektorns andel till ungefär en fjärdedel av antropogena utsläppen.
I energisektorn finns viktiga tekniska lösningar (som kärnkraft, vindkraft och solkraft) som gör det möjligt att eliminera de flesta av våra utsläpp, samtidigt som vi minskar markanvändningen. En dekarbonisering av jordbrukssektorn är inte en lika enkel process, men vi har många verktyg som kan hjälpa minska dess påverkan på miljön, och det är viktigt att vi överväger varje tillvägagångssätt noggrant.
Förmågan att kombinera en trygg tillgång till mat samtidigt som vi skyddar naturliga livsmiljöer är en av mänsklighetens stora utmaningar framöver.
LIVSMMEDELSFÖRSÖRJNING OCH VÄLBEFINNANDE
Cirka tio procent av världens befolkning är undernärd och mer än ett av fem barn under fem år har hämmad tillväxt på grund av undernäring. Det finns en nedåtgående trend i världshunger, men den minskar inte tillräckligt snabbt. I själva verket har det skett ökningar under det senaste decenniet, till stor del på grund av konflikt och politisk instabilitet, och också på grund av klimatvariationer och extrema väderhändelser som torka. Kunskapsutveckling, teknisk utveckling, avancerad växtförädling och annan innovation inom jordbruket spelar en viktig roll för att lyfta människor från fattigdom, både för deras ekonomiska säkerhet och fysiska välbefinnande. När familjer inte längre tvingas ägna sig åt självförsörjande jordbruk behövs barnen inte längre på åkrarna och kan skickas till skolan, något som förbättrar individens livschanser men också bidrar till samhällsutvecklingen lokalt och nationellt. Andelen som arbetar inom jordbrukssektorn i samhällen världen över har konsekvent gått ner i takt med ett ökande välstånd. Detta är viktigt för både människors välbefinnande och för miljöskydd: bara människor som inte behöver vara rädda för hunger har möjlighet att se bortom sin egna omedelbara överlevnad och bry sig om vår planets långsiktiga välbefinnande.
ÖVERKONSUMTION
Allteftersom stora delar av mänskligheten har lyfts ur fattigdom och antagit en mer stillasittande livsstil har det motsatta problemet, fetma, blivit en av de främsta dödsorsakerna i världen. Fetman beräknas vara ansvarig för nästan fem miljoner dödsfall per år – nästan lika många som inom- och utomhusluftföroreningar sammanlagt. Ohälsosam kost är också en viktig bidragande faktor till våra största riskfaktorer, högt blodtryck och högt blodsocker. Det är svårt att övervinna instinkterna att konsumera ett överflöd av matprodukter med högt kaloriinnehåll när de är så lättillgängliga, men överkonsumtion, särskilt av landintensiva och utsläppstunga matkällor, utgör också en stor börda för miljön. En minskning av överkonsumtionen kan således ha stora positiva effekter. Det finns också stora vinster att göra när det gäller att byta till hälsosammare och mindre miljöbelastande livsmedel, särskilt när det gäller ett minskat intag av rött kött.
Det är dock viktigt att beakta kunskap inom beteendekonomi och sociologisk forskning för att hitta bra sätt att stödja folkhälsan genom positiva förändringar i konsumtionsmönster. Det kan handla om att utforma ekonomiska incitament (t ex en koldioxidskatt), men också om beteendemässiga “nudges” eller “knuffar” och ökad tillgång till hälsosamma, miljömedvetna kostval. Viktigt i sammanhanget är att undvika moraliserande budskap som kan leda till stigmatisering och splittring.
MATAVFALL
I de rikare delarna av världen slösar konsumenter mycket mat som fortfarande är i användbart skick, medan brist på bra förvarings- och transportalternativ orsakar stora förluster i fattigare länder. Sammantaget hamnar runt en tredjedel av all producerad mat i papperskorgen. Visst svinn är oundvikligt, men mycket kan minskas genom förbättrad infrastruktur, väl utformade förpackningar och beteendeförändringar. Utsläppen som sker till följd av mat som slängs uppskattas vara tre gånger så höga som hela flygsektorns, eller cirka 6% av de globala antropogena växthusgaserna.
Fattigare länder och områden behöver fler verktyg, investeringar i infrastruktur som minimerar livsmedelsförluster, medan rikare delar av världen behöver hitta sätt att stödja hälsosamma konsumtionsmönster. Med tanke på att världens befolkning beräknas växa från åtta till elva miljarder i slutet av seklet måste vi också fortsätta utveckla jordbruksmetoder som möjliggör en mer effektiv produktion av livsmedel, samtidigt som man undviker expansion av jordbruksmark.
JORDBRUKSMETODER OCH RESURSANVÄNDNING
Från 1960- till 80-talet genomgick större delen av jordbrukssektorn en grön revolution. Introduktion av moderna tekniker för bevattning, mekanisering, förbättrade frön, kemiskt gödsel och bekämpningsmedel resulterade i massiva ökningar av mängden grödor som producerades per åkerareal. De flesta av våra viktiga grödor fördubblades, tredubblades eller till och med fyrdubblades i skörd. En överanvändning av tillsatser som kemiskt gödsel har haft negativa effekter på miljön, men samtidigt behövs det i andra delar av världen tvärtom en ökning av dem för att kunna öka skördarna.
Tack vare moderniseringen av jordbruket använder vi globalt sett bara 30% av den mark som skulle ha behövts för att producera samma mängd mat, om man jämför med de metoder som användes före 1950-talet. Med tidigare skördenivåer skulle den landytan som krävts för att producera samma mängd mat idag överstiga 100% av jordens beboeliga landyta. Återgång till äldre, mindre intensiva jordbruksmetoder skulle med andra ord innebära slutet på vilda naturliga livsmiljöer. Miljöforskare betonar att det är av avgörande betydelse för naturvården att undvika en ytterligare utvidgning av jordbruksmark.
STÖD FÖR HÅLLBAR INTENSIFIERING
Effektiva metoder och produktionssätt inom jordbruket är en nödvändighet för att försörja en växande befolkning, och denna utveckling måste fortsätta om vi vill förhindra mer mark från att omvandlas till jordbruksmark. Tillsammans med stigande välstånd och utbildningsnivåer beräknas den mänskliga befolkningen börja krympa igen, men först vid nästa århundrade. Till dess måste vi fortsätta söka efter de bästa sätten att försörja alla, samtidigt som vi också förbereder oss för utmaningar som den globala uppvärmningen skapar, som bland annat förväntas leda till lägre skördar.
Den ökning av matproduktionen som behövs är enorm, och för att möta den utmaningen behöver vi ett brett och teknikneutralt tillvägagångssätt. Utveckling av grödor med egenskaper som ger ökad skörd; förbättrad kvävefixering; tolerans mot skadedjur, torka och översvämmning; och större fotosyntetisk effektivitet (som hos C4-växter) är akut nödvändiga. Vi behöver den fulla potentialen av traditionell växtförädling tillsammans med nya områden som genteknik och genredigering till vårt förfogande. Tyvärr har de sistnämnda teknikerna hindrats av de europeiska myndigheternas åsidosättande av rekommendationer från deras egna vetenskapliga råd.
Vi behöver innovation kring nya bekämpningsmedel för att ligga ett steg före i utvecklingen av resistenta sorter, för att hjälpa jordbrukare att skydda sina grödor så att de resurser som används inom jordbruket inte går till spillo. Vi måste också fortsätta stödja ändamålsenlig användning av bekämpningsmedel, såsom glyfosat – som har låga risker och betydande miljöfördelar i form av bränslebesparingar och minimerad jordbearbetning, som skyddar marken och främjar fältets biologiska mångfald. I en nyligen genomförd EU-granskning rekommenderas att fortsatt användning av glyfosat godkänns. Det har också efterfrågats av “conservation agriculture”-lantbrukare i Europa.
Ytterligare utveckling av lokalt optimerade odlingsmetoder krävs i kombination med tekniska framsteg, inklusive integrerad skadedjurshantering för att minska användningen av bekämpningsmedel, och “conservation agriculture”-principer med varierande rotationer, marktäckning, och bättre vattenretention. “Precision agriculture”, som bland annat innebär avancerad övervakningsteknik för att optimera t ex bevattnings- och gödslingsinsatser kan innebära stora steg framåt, särskilt när det kombineras med digitala verktyg, AI-övervakning och jordbruksrobotik.
FRAMTIDEN
De framtida utmaningarna för jordbruk är avsevärda. De kan varken mötas av en återgång till gamla sätt att odla eller ens med dagens metoder, som trots enorma framsteg har behövt många korrigeringar på vägen för att mildra miljöpåverkan. Ett helhetligt tillvägagångssätt som använder potentialen för beteendeförändringar och minimerar matsvinn, i kombination med investeringar i en bred uppsättning av teknik och kunskapsspridning inom livsmedels- och jordbruksmetoder ger oss en goda möjligheter att försörja världen med mat utan att samtidigt orsaka onödiga eller långtgående skador på miljön – och att bevara de livsmiljöer som är allra viktigast.